Jag mår cp-skit.Apkärringen bara skriker på mig.Men jag är ju ingenting. Fattar hon inte att man inte kan skrika på ingenting.Hon är så jävla otacksam. Jag försöker faktiskt. Jag vill vara bra, som alla andra. Men det klarar jag inte.Jag tänker inte äta mer. Inte för hennes skull i alla fall. Jag vill bara visa att jag klara något. Att jag kan kontrollera någonting. Men jag är så värdelös, så jag lär väl inte ens klara av att ha anorexi heller.Jag är så jävla störd.Nej, varför gör det så ont att vara dålig och bortskämd.Det värsta är att allting i mitt liv är perfekt utom jag.Det är jag som är ful.Det är jag som är mesig.Det är jag som är för lat för att göra något åt det hela.Det är bara JAG.Allt annat är bra.Jävla skit.Hon är inte ens arg längre.Jag hatar hennes självkontroll.Jag kommer aldrig kunna klara att vara en del av en såhär kontrollerad familj.De är så jävla perfekta.Alla är så jävla perfekta.Omtänksamma och vackra och lyckade.Nu tänker jag fan skaffa anorexi.I så fall är jag ju något.Något annat än bara den där otacksamma jäveln.Jag ser ut som en jävla häxa, för mascaran har runnit ut i hela ansiktet.Det fulaste är att allting är så jävla bra.Alltid bra.Alltid okej.Aldrig något att klaga på.Alltid tråkigt och vanligt och bra.Alla är snälla.Varenda jävla människa.Till och med det gamla paret som bor vid stationen är snälla mot mig. Men jag är så jävla genomtrasig så jag inte ens klarar av att ha en normal trevlig diskussion med dem.Alltid massa snälla människor.Aldrig kan jag göra någon annan glad.Jag är så jävla värdelös på det.Det värsta är att kärringen ger mig mer än jag kan kräva. Jag kan inte skrika till henne, för det är bara jag som står för det dåliga. Det finns ingenting hos henne att klaga på.Fan, jag kommer ju leva i massa år till.Jag vet inte vad jag ska göra.Jag klarar det inte.Jag fattar inte varför jag skriver det i min blogg. Ingen läser det här. Men jag kan inte gråta över mig själv om jag inte får göra det genom någon annan.Man kan ju alltid låtsas att någon läser.I framtiden ska jag skriva en bok om hur det är att vara jag. Då ska jag läsa allting som jag har skrivit.Jag ska bli en såndär som kan hjälpa andra som mår skit.Typ inspirera dem att göra något åt sig själva.Jag vet inte. Det verkar så meningslöst.Ingen ser mig ändå.Om jag bara hade något att gråta för.Jag önskar jag hade en sjukdom, så man kunde bota mig.Men man kan inte bota någon som inte är sjuk.Ingen orkar ta sig an en människa som bara är fel.Fuck alla cp-psykologer som bara får en att gråta ännu meraFuck alla snälla människorFuck alla som orkar göra något bra med sina liv.Jag kommer ändå förstöra världen, så ni behöver inte anstränga er.Jag kan skriva vad som helst, för det är ändå ingen som läser. Och om någon läser så kan jag ju bara säga som det är.Jag är sjuk i huvudet.Eller bara lite allmänt misslyckad.Men jag kommer inte våga.För jag är en mes.Jag tänker inte äta nu.Jag tänker inte låta dem låtsas att jag är okej.Jag tänker inte låta dem komma i närheten av mig igen.